Vilken sommar!!!

Egentligen började det redan i vintras. Dagen innan julafton fick Meraf Bahta svenskt medborgarskap! Det var starten till en trygghet och utveckling som hon inte haft tidigare. Helt plötsligt gick det att planera in läger, tävlingar och ett träningsupplägg mot ett mästerskap! Helt plötsligt fanns det ett mål, något att satsa mot!

Tillsammans med Johan Rogestedt och Linn Nilsson bar det av till USA, och Flagstaff för höghöjdsträning i mars månad. Linn hade blivit dubbel svensk mästarinna inomhus på 800m och 1500m och visade på fortsatt utveckling, och att ett EM-kval inte var omöjligt. Häftigt att se utvecklingen av den här tjejen, som jag tror kan leda ännu längre! Linn och Meraf har haft stort utbyte av varandra på träningarna, och det är en pusselbit som varit viktig för bägges utveckling, liksom den hjälp som ”avdankade” gamla löpare som Kalle Borgö, Mikael Gren och Fredrik Björklund stått för. Ovärderligt! Dessutom med Johan Rogestedt, Mustafa Mohamed, Musael Temesghen, Ababa Lama och Patrik Andersson med fler på vissa gemensamma pass, så förstår ni att miljön varit minst sagt bra för tjejerna.

SM stafett KilMössebergslunken 2014
Hälletjejerna som tog dubbla lag-SM guld i                          Karl Borgö, en av Merafs manliga harar
terräng samt 3x1500m.

Flagstaff, Arizona i mars/april kan bjuda på minst sagt varierat väder. Ena dagen 20 grader och sol, för att nästa morgon vara snöstorm! Alla de tre bohuslänningarna trivdes dock väl där borta, där träningsförutsättningarna och miljön håller världsklass. Vi hade dessutom möjlighet att samarbeta med Mark Rowlands Nike team från Eugene, där framförallt Johan Rogestedt hade många duktiga killar att träna med. Viktigt för att kunna utvecklas tror jag. Meraf hade full stöttning av ”gamla eritreanska” killkompisar på plats, som hjälpte henne med den träning som jag ville ha gjort. Svårslaget! Här lade vi en bra grund inför säsongen träningsmässigt, men passade även på att tävla på lite längre distanser, eftersom träningen innehöll mycket mängd och grundträning.
Just tävlingarna i USA är det man saknar allra mest i Europa. Både Mt Sac och Stanford är högklassiga tävlingar med mängder av heat för toppbredden, och det spelar inte så stor roll i vilket heat man springer i, främst på den manliga sidan.  Johan Rogestedt, som blev svensk mästare inomhus på 1500m, passade på att förbättra sitt personliga rekord 2 gånger på 1500m med 3.44.87 och sedan 3.42.19 i ett C-heat som han vinner.  Johan avslutade sedan sin USA sejour med att springa pers även på 800m med 1.46.64. Här var det utveckling på gång!
Även Linn klämde till med pers på 1500m när hon fick chansen i A-finalen i Mt Sac och hade 4.15.94. Det här var Linns första längre läger, och förhoppningsvis blir det fler kommande vinter.
Meraf Bahta testade 5000m i ett långsamt lopp utan hare, och hade fina 15.30.37, men framförallt vinner hon loppet med stora delar av den amerikanska eliten på plats med bl.a Brenda Martinez som visar att även 800m löpare har en stark uthållighet. Meraf avslutar sedan sitt läger med att få till ett perfekt lopp i klassiska Stanford på 5000m och gör 14.59.49 och blir precis spurtslagen av världsstjärna Sifan Hassan. Svenskt rekord som redan är historia!


Track and Field: 56th Mt. San Antonio College Relays
 SPORT Track&Field
Merafs genombrott i Mt Sac 5000m           Meraf satte svenskt rekord i Stanford. Johan PB på 1500m. Bra kväll!

Meraf imponerade även vid hemkomsten från USA, genom att persa med 4.03 på 1500m i Hengelo och bli trea, trots ett taktiskt dåligt lopp. Kapaciteten var dock hög! Väldigt viktigt för henne att komma ut och få göra de här loppen, där många löpare håller god kvalitet. Perfekt utbildning! Linn fick en fin löpning på 1500m i Folksam GP hemma i Göteborg och smög med i klungan och hade 4.13.75 på 1500m och knappt 2 sekunder till EM-kval. Meraf tog en imponerande seger i samma lopp med 4.05, där hon kontrollerade sista varvet mot världsstjärnor. Meraf vann även 1500m i tyska Dessau på liknande sätt.  Johan Rogestedt fortsatte persandet med 3.40.78 i Belgiska Oordegem på 1500m, där han blev tvåa i B-finalen. Sedan bara 4 hundradelar från pers på 800m på Bislett efter att ha gjort stora delar av loppet själv och noterade 1.46.68. Sedan ett liknande lopp i Sollentuna GP, där han fick agera andre hare och drog sig själv till nytt personligt rekord med 1.46.34 och där flera andra svenska löpare passade på att persa som Andreas Almgren och Rickard Gunnarsson.

Sollentuna GP 2014Folksam Grand Prix 2014, Göteborg
Johan drar svenska B-klungan till många pers!                Meraf vinner Folksam GP på hemmaplan i Göteborg

Sommaren rullade vidare och hade fått en perfekt start för Meraf, Linn och Johan med flera personbästan. De blev sedan uttagna och fick springa i Lag-EM finalen i Tyskland, där Meraf vann ett taktiskt lopp av mästerskapskaraktär (nog så viktigt, och en bra genomkörare inför EM) och Linn persade på 3000m med 9.22 i ett svårt lopp, där hon mestadels sprang ensam. Johan dubblerade på 800m och 1500m, där konkurrensen var tuff, men tog skalper. Mest grämer han sig nog över fallet på 1500m, där han missade en bra chans att gå under 3.40.

Mustafa Mohamed, som redan var klar för EM maran, kämpade med envisa skador som stört honom sedan VM i Moskva. Ett snett bäcken omöjliggjorde den riktigt tuffa träningen under våren. Han kom sedan igång under sommaren och visade stigande form.
Tyvärr hade Musael Temesghen haft en del problem som gjort att han inte kunnat träna bra under hela uppbyggnadssäsongen, så det blev tyvärr inget alls denna sommar, förutom segern i Premiärloppet på vårkanten.

Ababa Lama fick större delen av vintern förstörd pga en tappat styrkevikt på en fot, som ledde till operation. Under vårkanten kom han sedan igång allt bättre och dominerade stort många av de svenska gatloppen under sommaren, men framförallt vann han 3 SM guld på skiftande distanser som 5000m, 10km gatlopp och halvmaraton. Det kan bli ytterligare ett guld beroende på vad som händer i den pågående dopingutredningen runt Adil Bouafif, ett tragiskt fall där löparen Fredrik Uhrbom fångade tankarna runt detta på ett utmärkt sätt i sin blogg.

SM-Milen 2014 Friidrotts SM 2014 Umeå
Ababa och Musse tar Hälle dubbel på SM                      Ababa vinner SM guld på 5000m.
före Strömstads Johan Larsson

På höghöjsläger till ST Moritz åkte både Meraf, Mustafa, Rogestedt och ” Merafs hare” Kalle Borgö. Själv var jag nere i St Moritz 2 gånger den här sommaren, och vädret var konstant dåligt med 6-10 grader och regn de flesta av dagarna. Stor kontrast till fjolåret, då vi hade temperaturer på 20-25 grader och strålande sol.
Träningen för Meraf fungerade klockrent, och vissa pass hade hon stor nytta av Mustafa och Johan. Även Mustafa kom i allt bättre form och för Johan provade vi ett lite annat upplägg med mer fokus på snabbhet, och inte alltför många tuffa pass utan mer flytpass. Dock med en ganska bra bas, som Johan skaffat sig under senare år, och som jag tror är direkt avgörande för hur han har lyckats och kommer att kunna prestera i framtiden. Att inte bygga grunden, utan ”panga” på med kvalitet tidigt ger ofta kortsiktiga framgångar och leder snart till stagnation. Löpning handlar om att utvecklas över tid.

En vecka innan EM, kände sig Meraf klar för att tävla. Vi hade fått till många bra pass både uthållighetsmässigt och fartmässigt och där vi dessutom fått kört ett par pass med konkurrenten Sifan Hassan, vars tränare holländaren Honore Hoedt är en kär vän till mig. De snabba tuffa passen åkte vi ner till Italien och körde, vilket gav både bättre väder och lägre höjd. Chiavenna , som staden heter ligger inte mer än 45 minuter bort från St Moritz och har en höjd på 400m i jämförelse med St Moritz som ligger på c:a 1 750m.
Meraf var otålig sista veckan, och ville bara tävla. Det här skulle bli hennes mästerskapsdebut i senior sammanhang och första gången för Sverige i ett mästerskap. Det är alltid svårt att förutse hur man reagerar inför det, dessutom som svensk medalj aspirant. Här blev Mustafa en stor trygghet för henne med sin erfarenhet. 2 dagar innan kände hon sig väldigt konstig och tyckte att det gick tungt på träningen. Kanske kände hon sig lite sjuk, eller så var det allergi? Förmodligen var det nervositet, och en rädsla att bli sjuk nu när formen kändes så bra. Väl på plats efter tågresan ner till Zürich från ST Moritz, blev allt som vanligt igen. Meraf värmde med Abeba inför hennes final och kände att formen var det inget fel på…

100B9011 100_9070
Förre världssjärnan Liefers drar Sifan och Meraf          Mustafa agerar pace för Meraf innan EM

Det var med tillförsikt som vi åkte ut till uppvärmningsarenan inför finalen. Dagen innan hade storfavoriten på 5000m, Sifan Hassan från Holland, vunnit 1500m i spurtstrid mot Abeba. Segern var odiskutabel, och många förväntade sig nog en upprepning på 5000m. Meraf hade dock känt på träning att Sifan Hassan gick att slå, även i en spurt. Den känslan är bra att ha i kroppen när man går ut i en mästerskapfinal.
Den här kvällen på Letzigrund stadion, var det i princip fullsatt. Vi hade gått igenom taktiken med flera olika scenarier ett antal gånger. Vi trodde på ett långsamt bökigt lopp, där positioneringen skulle bli viktig, och att försöka undvika trängsel och bråk med risk att ramla eller tappa onödig energi. Tanken var att springa lite längre bak inledningsvis för att spara energi, och sedan beroende på fart försöka ta sig upp till ledning med c:a 2000m kvar för att där styra loppet och försöka springa progressivt utan att behöva springa om eller haka i andra. Loppet blev precis just så! Trots att flera försökte springa om svarade Meraf på varje attack och höjde farten successivt. Sista varven gick på 74-71-67-61. Sifan Hassan trasslade in sig lite här och där och fick en tuffare resa och fick lägga mycket energi på att komma ikapp Meraf på sista varvet, men med 150m kvar var det ändå dessa båda tjejer som kämpade om guldet. Till skillnad mot när de möttes i USA under våren, så var det nu Meraf som hade initiativet, vilket var betydelsefullt. In på upploppet i en liten ledning har jag i princip aldrig sett Meraf förlora. När det var 80m kvar ställde jag mig upp på läktaren och höjde armarna över huvudet. ”Det här skulle Meraf inte släppa”! Resten är historia, och med en sista kilometer på 2,44 vinner Meraf ett överraskande EM-guld på 5000m och får springa ett härligt segervarv med den svenska flaggan runt om sig. En fantastisk resa som för min del började på en flyktingförläggning i Älvsbyn hade nått en milstolpe. Mest imponerad var jag över hennes vilja/bestämdhet att följa planen i sitt första mästerskap och verkligen springa utifrån sina resurser. Inte alla som klarar av det i sitt första mästerskap.

2 (2) 4 (2)
Merafs segerleende på EM!                                             Segerglädje med svenska flaggan under ärevarvet
3 (2)20 (2)
Härlig bild på makarna Björklund och Meraf i Zürich!        Prispallen på damernas 5000m i EM

EM i övrigt innebar för vår träningsgrupp en semifinal på 800m för Johan Rogestedt, som också var målsättningen. Han styrde själv sitt försöksheat och gick tack vare det vidare på tid. Tyvärr fanns inte krafterna i semifinalen, men med nyttig rutin med sig hem tror jag att Johan kommer att springa riktigt bra i kommande mästerskap. Nästa gång väntar lite tuffare träning in mot mästerskapet, som var en av lärdomarna som vi drog. Johan avslutade sedan säsongen helt strålande och vann dubbelt i finnkampen på 800m och 1500m samt persade genom att vinna B-finalen på 800m i Rieti med 1.45.89. Oerhört stark avslutning som definitivt gav mersmak och visar att Johan tagit steget upp i Europa eliten! Jag tror att Johan har många fina år framför sig om han får vara skadefri, och det är väldigt stimulerande och viktigt att Sverige fått fram flera duktiga medeldistansare samtidigt som bl.a Andreas Almgren, Kalle Berglund och Jonas Leandersson.

roge_web (2)Rieti Meeting 2014
Johan i semifinal på 800m i EM                                                                     1.45.89 och seger i B-finalen i Rieti

Mustafa hade inget lyckat EM, och egentligen tog det slut redan vid första vätskekontrollen då han tappade sin flaska och dessutom ramlade i trängseln och tappade 30s på tätklungan. Detta tog han in, och han var med upp mot 25km men det hade kostat alldeles för mycket energi att springa i kapp. Dessutom hade den snabba nedförslöpningen, där han är mästerlig, gjort att han fick kramp mot slutet. Det blev en 25:e plats och en stor besvikelse för Mustafa som hade siktet inställt på större bedrifter. Ett par veckor efter maran ryckte han in i finnkampen efter återbud av Mikael Ekvall och fick vinna 10 000m på rutin och god taktik! Det var stort! Han var bara i Helsingfors i 6 timmar, eftersom hans fru skulle föda vilken dag som helst. Snacka om lagkänsla och passion för sin idrott!

Finnkampen 2014, Helsingfors Finnkampen 2014, Helsingfors
Mustafa populär segrare i finnkampen!                          Linn, Meraf och Lovisa avgjorde finnkampen!

Liksom Johan Rogestedt, avslutade Meraf säsongen på allra bästa sätt. Finnkampen fick hon tillsammans med träningskompisen Linn Nilsson och Göteborgstjejen Lovisa Lindh avgöra i sista gren, som var 1500m. Åter tillbaka i Zürich putsade hon sitt personliga rekord på 1500m ner till 4.01.38. Avslutningen av säsongen skedde i Continental cup på 3000m, där världens kontinenter gjorde upp i lagsammanhang i samtliga stadiongrenar. Utöver Meraf deltog från Sverige Charlotta Fougberg på 3000mh, som gjort en helt fantastisk säsong och tog EM silver på distansen. Även jag fanns med som en av två löpcoacher för Europa, ett hedersuppdrag så klart. Meraf pressade sedan den etiopiske världsstjärna Dibaba på 3000m, där hon blev tvåa i ett taktiskt lopp med en otrolig avslutning. Sista kilometern på 2.38,5, vilket är bra fart för att gå en bit under 4min på 1500m, men inte nog med det. Sista 600m på 1.29, vilket är under 2min fart på 800m! Det ser onekligen spännande ut om Meraf får ett bra träningsår till nästa sommar…

100_9140 Continental Cup 2014, Marocko
Svenska inslaget i Continental Cup                              Merafs vassaste avslutning någonsin. Tvåa efter Dibaba

Flera fotografier tagna av Hasse Sjögren DECA och Ryno Quantz, men även undertecknad. Ni ser säkert vilka som jag har tagit :-)

Bra fart på elitmotionärerna!

Det är en  skön kontrast att träna motionärer/elitmotionärer i jämförelse med elitlöparna, men egentligen är inte skillnaden särskilt stor. Jag har ofta förundrats över passionen och drivkraften hos motionärerna som många gånger är på samma nivå som hos elitlöparna. Sättet att förbereda sig inför ”viktiga” träningspass och tävlingar. Få koll på livet med rätt balans för att prestera, men framförallt att må bra. Drömmen om att få till det optimala loppet eller klara sina högt uppsatta tidsmål, som kan vara 40min på milen eller under 4h på maraton. Glädjen är den samma, både ”när det händer” och resan på vägen dit. Hur man tacklar motgångar, som både elitlöpare och motionärer så klart råkar utför. Viljan att sätta sig på cykeln eller köra annan alternativträning eller bygga upp sig med mer styrka för att klara de påfrestningar som faktisk löpning innebär. Så imponerad över det! Det är egentligen grunden i all tävlingsidrott att jobba utifrån sina personliga förutsättningar och sätta upp mål utifrån familj, jobb, livssituation, och njuta när de slår in! Det behöver ju heller inte alltid vara tidsmål.

Vi har ju sett det förr, tjejer som börjar sent efter att ha fött barn och vill komma i form igen. Springa är ofta tidseffektivt, och man kan gå ut direkt från bostaden. Den stora förebilden är så klart ”stålmormor” Evy Palm som var som allra bäst när hon var 46-47 år. Att göra 32.34 på 10km som 46-åring och vinna finnkampen över världsstjärnor som Päivi Tikkanen är så oerhört stort på många sätt! Dessutom maran på 2.31.04 och bli 6:a i London maraton som 47-åring, ja då förstår ni hur unik hon är! Självklart handlar det om motivation, men kanske främst att sätta upp korta realistiska mål och ta varje år för sig. Att bli en riktigt duktig löpare brukar ta 8-10 år av hård träning och med bra kontinuitet. Det är att kunna ta de små små stegen och kunna glädjas på vägen som ofta är avgörande, och sedan vet man aldrig hur långt det kan bära… Evy Palm är en fantastisk förebild för svensk löpning i allmänhet och kvinnlig löpning i synnerhet och att det aldrig är för sent att börja springa…
Idag ser vi många goda exempel på den här typen av late bloomers som exempelvis Annelie Johansson och Hanna Lindholm som båda sprang i det svenska maratonlaget på EM och som redan nästa år kommer att springa en bit under 2.40. Det är jag övertygad om!

SPORT Track&Field SM-Milen 2014
Evy Palm, legend och föredöme          Anneli och Hanna starka veterandamer av klass!
Foto: Deca Bild

Hur har det då gått för mina elitmotionärer det här året?

Karima Makrof, en heltidsarbetande 3 barnsmor på 38 år, som är på 19:e plats i Sverige i år med sina 2.57.25 på maran i Rotterdam. Vilken prestation! Hon har dessutom sprungit halvmaran på 1.24.58 och milen på 39.44. Hon har en härlig glöd och vilja som gjort att hon nästan gått ner en timme på maraton sedan vi började samarbeta. Ett bra år minst sagt för Karima, som säkert är sugen på att prestera än bättre resultat i framtiden!

Karim Musselloppet Jonas (2)
Karima efter Musselloppet                      Jonas 1.18.32 på 21km

Li Lindsjö sprang på fina 3.09.50 i Berlin maraton och har också gjort stora framsteg under året. Hon har pressat ner sin miltid till 40.54 , så där finns nog utrymme för att springa ner mot 3h på maran ganska snart. Li är 48:e dam i Sverige i år!

Jonas Lundström har trots en del skadeproblem utvecklats vidare på underdistanserna det här året. Det är ofta en förutsättning för att även ta rejäla kliv i maraton. I år har det blivit 35.59 på 10km och 1.18.32 på halvmaran, så att sikta ner mot SM-kvalgränsen 2.40 nästa år är fullt möjligt och ett av Jonas mål! Läs om honom på hans hemsida med den fyndiga adressen http://42195meter.se/

Fantastiska Anette Kroon har i år tagit 3st veteran-SM medaljer och det hade nog kunnat bli några till om hon sprungit fler av mästerskapen. Anette kör mycket styrka och håller på med Cross fit, specialstyrka. Riktigt stark i backarna! Har en dröm att springa under 40min på milen, och satte rekord i år på 40.38. Hade 3.17.47 på SM för veteraner i Mariestad, och tog guld! Personligt rekord även på halvmaran i år nere i Budapest med 1.29.02 i våras. Riktigt bra jobbat! Har en fin jobbhemsida http://www.kroonologiskmassage.se

Anette Mikael Fågelborg
Anette tävlar även i Cross fit! Stark tjej!                                   Micke 4.17 på 1500m!

Anna Enders som jag började hjälpa i maj, persade sedan under sommaren med ett par minuter på halvmaran till 1.35.08, och då skall man veta att det var en tuff och backig bana. Anna siktar på att springa bra i Ultralopp i framtiden och bygger nu grunden för det. Kanske en blivande landslagstjej? Milen hittills på 42.02. Springer 6 timmars i Borås om en dryg vecka.

Till sist Mikael Fågelborg som framförallt tycker det är kul att springa bana och då främst 800m och 1500m, som han började med när han var 34 år. Han har nu gjort 2.05.07 på 800m förra året och 4.17.28 på 1500m i år, men har även presterat bra på 5km och 10km med 16.15 och 35.28. (Lite för korta SM-milen). Lite kul att jämföra träningstider med landslagslöperskan Linn Nilsson och där är det jämt! :-). 1-1 på de bägge distanserna med Micke som starkare på 800m. Mikael har tagit både guld, silver och brons i veteran SM sammanhang. En härlig entusiast som är hängiven sin löpning, och som har goda förutsättningar att sätta nya personliga rekord på banan redan nästa år!

Utöver dessa finns det ytterligare några som jag hjälpt med träningen, och som jag önskar ett stort lycka till inför 2015! Även ni har gjort fantastiska prestationer! Skall bli kul att få följa med på er resa fram igenom.

Äntligen svenskt medborgarskap för Meraf!

Dagen innan julafton fick Meraf Bahta en glädjande besked! Hon hade äntligen blivit svensk medborgare efter 5 år i landet. En lång kamp var över, som varit en resa mellan hopp och förtvivlan vilket även hennes idrottsliga resultat under de här åren varit.
Jag träffade henne första gången i Älvsbyn, dit SVT tog med mig en dag i början av maj 2009. Jag fick träffa en blyg tjej som bara några månader innan varit en eritreansk landslagstjej som tävlade i Spanien med en lovande karriär i sikte, men som bestämde sig för att hoppa av och skapa en ny framtid långt från Eritrea. Hennes löpsteg var vackert och effektivt även om det syntes att hon inte tränat speciellt bra de sista månaderna både p.g.a. snön och det beslut som hon tagit. Ytterligare en dryg månad senare flyttade hon in i familjen Björklunds hus i Vinningstorp, inte långt från Jörlanda.

Meraf Bahta--Linn Nilsson_3743 DSC_0870
SM guld inomhus före träningskompisen Linn 2012         Träningspass i Kenya med coach på cykeln
.

Hennes flykt från Eritrea hade inneburit att hennes föräldrar fängslats, och mamman avled senare i fängelset enligt uppgifter. Om hennes pappa finns ingen mer info än att han fortfarande sitter i fängelse, medan hennes syskon senare lyckades fly till Sudan, där de hoppas på en återförening i Sverige.

Meraf började träna med Hälle IF, men resultaten var långt ifrån de hon presterat tidigare, som juniorstjärna och finalist på JVM. Hela tiden fanns det en oro för att deporteras tillbaka till Spanien och i förlängningen kanske också Eritrea. Som löpare blev Meraf en ”periodare” som i flera veckor kunde träna på riktigt bra för att sedan komma ifrån löpningen nästan helt och hållet. För att bli en bra löpare behövs kontinuitet över tid, så därför gick resultaten upp och ner även om det sakta blev allt bättre.
När hon sedan fick ett permanent uppehållstillstånd 2012 så släpper en del oro och träningen gick allt bättre under våren 2013 och vi fick mer kontinuitet än tidigare. Hon börjar hitta balans i tillvaron, även om tanken på syskonens situation i Khartoum fortfarande tynger en hel del.
Sommaren 2013 blev säsongen då Meraf åter hade kapacitet att springa internationellt. Hon närmade sig allt mer sitt personliga rekord som sattes 6 år tidigare. Den stora fullträffen får hon i belgiska Heusden, där hon vinner 1500m på fantastiska 4.05.11 och slår sig in i världseliten. Både i Heusden och i andra lopp sommaren 2013 slår hon blivande silver medaljören på inomhus-VM 1500m, Embaye. Tyvärr fick hon inte chansen i VM i Moskva, där jag tror hon hade kunnat överraska positivt! Det negativa beskedet att hon inte får starta i VM gör att hon åter tappar sugen och inte riktigt orkar fokusera på träning som man som tränare hade önskat, men som man har lättare att förstå utifrån hennes livssituation.

Höstens träning går riktigt bra och Meraf gör fint ifrån sig på SM i terräng och i ett internationellt terränglopp i Holland. Det finns ett litet hopp om att få springa EM i terräng, men beslutet om svenskt medborgarskap hinner inte komma innan och åter blir det en period av besvikelse och lite träning.

Terräng-SM 2013, Falun Nordenkampen 2014, Finland
Meraf vinner dubbla SM-guld i terräng 2013!                  Landskampsseger inomhus i Tammerfors 2014.

Sedan kommer beskedet om det svenska medborgarskapet dagen innan julafton som radikalt förändrar hennes förutsättningar både som människa och idrottstjej. Äntligen går det att planera för mästerskap, träningsläger och tävlingar utan att behöva ansöka om visum, som hon året innan aldrig fick till Kenya eller kunde vara med på tävlingar som hon fått klartecken till sent och inte hann få visum. Kanske kan hon även prestera på en sådan nivå att sponsorer och SOK kan supporta hennes satsning, nu är det i alla fall upp till henne att bevisa detta och försöka leva den drömmen!

Diamond League 2013, Oslo  iSM 2014, Göteborg
Tuff duell med Embaye som tog silver i inomhus-VM!         Prispallen på inomhus-SM 3000m. Bra nivå!

Utan Familjen Björklund i allmänhet och Ulf Björklunds hjälp i synnerhet hade den här utvecklingen inte varit möjlig. Ett fantastiskt engagemang och uppoffrande där vägen fram tills nu varit allt annat än rak. Otrolig insats i en värld som på senare år blivit allt mer egoistisk. 

Ett spännande år väntar, och där nu Meraf befinner sig på träningsläger i USA. Kanske gör hon någon tävling om allt går bra innan hon kommer hem för att göra en säsong, där målet är att springa EM i Zürich! Tag chansen Meraf! Jag vet vad du kan!!!

Coach Friberg

Äntligen svenskt medborgarskap för Meraf!

Dagen innan julafton fick Meraf Bahta en glädjande besked! Hon hade äntligen blivit svensk medborgare efter 5 år i landet. En lång kamp var över, som varit en resa mellan hopp och förtvivlan vilket även hennes idrottsliga resultat under de här åren varit.

Jag träffade henne första gången i Älvsbyn, dit SVT tog med mig en dag i början av maj 2009. Jag fick träffa en blyg tjej som bara några månader innan varit en eritreansk landslagstjej som tävlade i Spanien med en lovande karriär i sikte, men som bestämde sig för att hoppa av och skapa en ny framtid långt från Eritrea. Hennes löpsteg var vackert och effektivt även om det syntes att hon inte tränat speciellt bra de sista månaderna både p.g.a. snön och det beslut som hon tagit. Ytterligare en dryg månad senare flyttade hon in i familjen Björklunds hus i Vinningstorp, inte långt från Jörlanda.

Hennes flykt från Eritrea hade inneburit att hennes föräldrar fängslats, och mamman avled senare i fängelset enligt uppgifter. Om hennes pappa finns ingen mer info än att han fortfarande sitter i fängelse, medan hennes syskon senare lyckades fly till Sudan, där de hoppas på en återförening i Sverige.

Meraf började träna med Hälle IF, men resultaten var långt ifrån de hon presterat tidigare, som juniorstjärna och finalist på JVM. Hela tiden fanns det en oro för att deporteras tillbaka till Spanien och i förlängningen kanske också Eritrea. Som löpare blev Meraf en ”periodare” som i flera veckor kunde träna på riktigt bra för att sedan komma ifrån löpningen nästan helt och hållet. För att bli en bra löpare behövs kontinuitet över tid, så därför gick resultaten upp och ner även om det sakta blev allt bättre.

När hon sedan fick ett permanent uppehållstillstånd 2012 så släpper en del oro och träningen gick allt bättre under våren 2013 och vi fick mer kontinuitet än tidigare. Hon börjar hitta balans i tillvaron, även om tanken på syskonens situation i Khartoum fortfarande tynger en hel del.

Sommaren 2013 blev säsongen då Meraf åter hade kapacitet att springa internationellt. Hon närmade sig allt mer sitt personliga rekord som sattes 6 år tidigare. Den stora fullträffen får hon i belgiska Heusden, där hon vinner 1500m på fantastiska 4.05.11 och slår sig in i världseliten. Tyvärr fick hon inte chansen i VM i Moskva, där jag tror hon hade kunnat överraska positivt! Det negativa beskedet att hon inte får starta i VM gör att hon åter tappar sugen och inte riktigt orkar fokusera på träning som man som tränare hade önskat, men som man har lättare att förstå utifrån hennes livssituation.

Höstens träning går riktigt bra och Meraf gör fint ifrån sig på SM i terräng och i ett internationellt terränglopp i Holland. Det finns ett litet hopp om att få springa EM i terräng, men beslutet om svenskt medborgarskap hinner inte komma innan och åter blir det en period av besvikelse och lite träning.

Sedan kommer beskedet om det svenska medborgarskapet dagen innan julafton som radikalt förändrar hennes förutsättningar både som människa och idrottstjej. Äntligen går det att planera för mästerskap, träningsläger och tävlingar utan att behöva ansöka om visum, som hon året innan aldrig fick till Kenya eller kunde vara med på tävlingar som hon fått klartecken till sent och inte hann få visum. Kanske kan hon även prestera på en sådan nivå att sponsorer och SOK kan supporta hennes satsning, nu är det i alla fall upp till henne att bevisa detta och försöka leva den drömmen!

Utan Familjen Björklund i allmänhet och Ulf Björklunds hjälp i synnerhet hade den här utvecklingen inte varit möjlig. Ett fantastiskt engagemang och uppoffrande där vägen fram tills nu varit allt annat än rak. Otrolig insats i en värld som på senare år blivit allt mer egoistisk.

Ett spännande år väntar, och där nu Meraf befinner sig på träningsläger i USA. Kanske gör hon någon tävling om allt går bra innan hon kommer hem för att göra en säsong, där målet är att springa EM i Zürich! Tag chansen Meraf! Jag vet vad du kan!!!

Coach Friberg

Linn Nilsson – Late bloomer!

I svensk friidrott har det inte sällan producerats duktiga ungdoms- och juniorstjärnor som tidigt tagit medaljer eller gått till finaler i internationella mästerskap, för att sedan försvinna bort i skador eller nå sina bästa resultat alldeles för tidigt och sedan stagnerat. Mycket beror säkert på att man inte har tålamod att lägga en grund och jobba långsiktigt och kör för tuff kvalitet alldeles för tidigt.

Därför blir man extra glad och imponerad när det kommer fram aktiva som gått den långa vägen och utvecklats över tid och bara blir bättre och bättre ju äldre de blir. Ett lysande exempel är Charlotta Fougberg som mycket väl kan kriga om en plats bland de 8 bästa i ett EM i sommar, om hon bara får vara hel och frisk så borde det svenska rekordet var dödsdömt den här säsongen.

SM 2013, Borås Finalloppet 2013, Skatås Göteorg
Linn svensk mästare på 1500m i en hård duell!      Roligt på träning viktigt! Här Linn tillsammans med Meraf!

På nära håll har jag följt Uddevallatjejen Linn Nilsson sedan hon började springa vid 14 års ålder. Hon hade en bakgrund som simmare, vilket säkert inte varit fel, snarare tvärtom. Hennes första år tränades hon av Christian Persson som byggde grund och lät det ta tid. Hennes facit i SM-sammanhang som ungdom/junior i ganska tunna startfält var ändå relativt blygsamma. Hon tog sin första USM/JSM medalj som 17-åring på 1500m där det blev ett brons på ganska mediokra 4.57.
Efter ett år borta i USA kom hon hem för att studera, men kunde samtidigt satsa en hel del på sin löpning. Utvecklingen fortsatte, sakta men säkert. Hon hade god stimulans på träningarna när Meraf Bahta anslöt sig till träningsgruppen, vilket säkert sporrat lite extra. Vi har även fördel av att ha killar som hjälper dem på träning. Som 22-åring fick hon första gången stiga upp överst på en SM pall när hon vann äldsta juniorklassen på 5000m.

Så här har utvecklingen sett ut i de grenar hon sprungit:

2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013
800m 2.22,04 2.19,25 2.18,32 2.14,86 2.15,68 2.12,41 2.09,57 2.07,55
1500m 4.52,64 4.44,51 4.44,44 4.32,54 4.32,76 4.22,60 4.21,52 4.16,77
3000m 10.56,64 10.31,36 10.21,41 9.59,67 ——– 9.49,76 9.38,04 9.31,47
5000m 17.14,61 16.53,19

Finnkampen 2013, Stockholm iSM 2014, Göteborg
Trippel i finnkampen tillsammans med Abeba och Sofia   SM guld inomhus på 1500m.

Det stora lyftet kom efter flera år av stegrande träning när hon som 23-åring sprang under 4.20 på 1500m och pressade sitt rekord ner till 4.16,77. Dessutom utvecklades hon även snabbhetsmässigt och sprang 800m på 2.07.55. I frånvaro av Aregawi och Meraf tog hon chansen på stora SM i Borås och vann 1500m efter en hundradelsstrid mot Sofia Öberg, och blev därmed Hälles 13:e individuella SM segrare genom tiderna. Det sista lyftet kommer samtidigt som Linn jobbar heltid på Stena Line, vilket är anmärkningsvärt.

Höstens- och vinterns grundträning i ett löpvänligt klimat i Göteborg har gått över förväntan. Redan vid första inomhuspasset i slutet av december indikerade Linns pass på ytterligare nivåhöjning. Redan i första loppet på 1500m springer hon på inomhuspers med 4.18 i Wien och går in som 7:a i Sverige genom tiderna! I den nordiska landskampen tar hon en meriterande 2:a plats i ett taktiklopp där hon ändå sätter personligt rekord på 3000m med 9,26 och slår den finska junior Europamästarinnan Ohna Kettunen på 3000mh från i somras i spurten.

På inomhus-SM bestämmer vi oss för att hon skall försöka dubbla 800m/1500m, vilket är betydligt tuffare än utomhus eftersom finalerna går samma dag, och med 80min mellanrum. 1500m gick först och var viktigast. Det blev ett riktigt luslopp, där alla enkelt hängde med. Sarah Lahti tog sedan kommandot och sprang på riktigt snabbt på slutet. Linn kunde med sista 400m på kring 61,5 vinna SM-guldet, en riktigt vass avslutning som hon inte riktigt haft innan. Hon fick snabbt försöka ställa om för att kunna ge landskampsvinnare Anna Silvander en match på 800m. Anna sprang på ganska snabbt från start, men Linn hängde med och såg ut att springa ganska avslappnat. Hon väntade länge innan hon attackerade, men då gick det snabbt! En klassisk dubbelseger på SM, den enda faktiskt, dessutom med ett personligt inomhusrekord på 800m med 2.07,88 där det såg ut att finnas utrymme för någon sekund eller två till. Otroligt häftigt för en tjej som varit doldis i många år att få kliva fram på det här sättet.

iSM 2014, Göteborg iSM 2014, Göteborg

Anna Silvander drar SM finalen på 800m före Linn           Medaljtrion med Linn som segrare

Inför sommarens tävlingar med EM i Zürich som den självklara höjdpunkten för många svenska friidrottare, så verkar kvalgränsen på 4.12 på 1500m inte helt utom räckhåll för Linn, utan faktiskt möjligt om allt stämmer. Bara det ger en kick i träningen. Det ser också ut att kunna bli en bra konkurrens om platserna i det svenska laget, så det är inte säkert att en tid på 4.11 heller räcker…

Hursomhelst, en fantastisk utveckling hur det än går, och en bra förebild för alla unga svenska tjejer med ambitioner. Utveckling tar tid, ha tålamod och motivation! Då kommer resultaten förr eller senare!

Bästa svenska vinter OS någonsin? Tveksamt…

Sverige har tagit fler medaljer under vinter OS i Sotji än vad det spekulerades om före tävlingarna startade, och mest någonsin av alla vinterolympiader. Främst är det längdlandslaget som levererat med två helt oförglömliga stafett-guld med heroiska insatser av flera skidlöpare. Kallas insats kommer att leva kvar lika länge som Thomas Magnussons backryck i VM-stafetten i Lahtis 1978. Vilken bragd, och vilket drama!

Längdlandslaget tar hela 11 medaljer under spelen, sedan blev det två curlingmedaljer, en skicross medalj och slutligen ett meriterande silver för hockeylaget, men med lite bitter eftersmak.

Medier och SOK kablar ut att detta är den bästa insatsen någonsin av en svensk OS-trupp, men är det sanning eller bara politik? Hur bra är egentligen den svenska insatsen? Är det relevant att jämföra antalet medaljer i ett OS som växer i omfång för varje Olympiad? I jämförelse med Vancouver är det 12 grenar mer den här gången, alltså 36 fler medaljer att tävla om.
För att få lite perspektiv på den svenska insatsen har jag gått tillbaka och jämfört OS insatser sedan 1980
En snabb check i historiken får vi fram följande relevanta fakta:

1980 Lake Placid
Antal grenar: 38
Antal svenska medaljer: 4
Placering medaljliga: 5:a

1984 Sarajevo
Antal grenar: 39
Antal svenska medaljer: 8
Placering medaljliga: 5:a

1988 Calgary

Antal grenar: 46
Antal svenska medaljer: 6
Placering medaljliga: 5:a

1992 Albertville
Antal grenar: 57
Antal svenska medaljer: 4
Placering medaljliga: 13:e

1994 Lillehammer
Antal grenar: 61
Antal svenska medaljer: 3
Placering medaljliga: 10:e

1998 Nagano
Antal grenar: 68
Antal svenska medaljer: 3
Placering medaljliga: 17:e

2002 Salt Lake City
Antal grenar: 78
Antal svenska medaljer: 7
Placering medaljliga: 19:e

2006 Turin
Antal grenar: 84
Antal svenska medaljer: 14
Placering medaljliga: 6:a

2010 Vancouver
Antal grenar: 86
Antal svenska medaljer: 11st
Placering medaljliga: 7: a

2014 Sotji
Antal grenar: 98
Antal svenska medaljer: 15st
Placering medaljliga: 14:e

 

På drygt 30 år har antalet grenar nästan tredubblats på vinter OS. När Wassberg vann 15km skidor med 1 hundradel i Lake Placid 1980, så fanns det 114 medaljer att slåss om under hela spelen. Vid årets spel i Sotji så var medaljerna 294 till antalet. Fler grenar har kommit till inom vissa sporter, men även helt nya sporter med mer eller mindre konkurrens i. Samtidigt har vinterspelen globaliserats mer med fler deltagande länder, i år hela 88st till antalet mot 37st i Lake Placid 1980.

Jämför man medaljligan, som mer är ett mått på antalet guldmedaljer så är vi som bäst under 80-talet, med flera individuella guld i de olika spelen. I Sotji togs inte ett enda individuellt guld! När det gäller medaljligan så gör Sverige sin tredje sämsta vinterolympiad sedan 1980, med en blygsam 14:e plats!

Rent procentuellt när det gäller antalet medaljer är OS i Sotji Sveriges tredje bästa sedan 1980 efter Sarajevo och Turin.

Hur kan vi då värdera de svenska insatserna från årets Olympiad?

Utifrån förutsättningarna en riktigt bra olympiad med fler medaljer än vad både SOK och experter trodde på förhand. Dock står längdlandslaget för 11st av dem, och i jämförelse med Wassberg/Svan med fler så är ju antalet möjligheter till medaljer betydligt större idag med sprinttävlingar både individuellt och i lag som är ganska långt från sprint utan mer påminner om medeldistans, där uthålligheten spelar stor roll att prestera som bäst i det 4:e loppet för dagen. Avsaknaden av individuella guld drar ner den totala insatsen, även om stafettinsatserna i skidåkningen redan är klassiska. Inga medaljer alls i de klassiska alpina grenarna, och få medaljer i ”nybörjarsporter” bara en. Helt klart en av våra bättre vinterolympiader, men bästa? Nej, det är den inte.
 
Norge som många gånger under spelens gång fick utstå kritik för sina insatser, inte minst valla problematiken i skidåkning, tog ändå 26 medaljer varav 11 guld och slutade som andra nation i världen efter hemma nationen Ryssland. Till Norges nivåer har vi lång väg att gå!