månadsarkiv: mars 2014

Äntligen svenskt medborgarskap för Meraf!

Dagen innan julafton fick Meraf Bahta en glädjande besked! Hon hade äntligen blivit svensk medborgare efter 5 år i landet. En lång kamp var över, som varit en resa mellan hopp och förtvivlan vilket även hennes idrottsliga resultat under de här åren varit.
Jag träffade henne första gången i Älvsbyn, dit SVT tog med mig en dag i början av maj 2009. Jag fick träffa en blyg tjej som bara några månader innan varit en eritreansk landslagstjej som tävlade i Spanien med en lovande karriär i sikte, men som bestämde sig för att hoppa av och skapa en ny framtid långt från Eritrea. Hennes löpsteg var vackert och effektivt även om det syntes att hon inte tränat speciellt bra de sista månaderna både p.g.a. snön och det beslut som hon tagit. Ytterligare en dryg månad senare flyttade hon in i familjen Björklunds hus i Vinningstorp, inte långt från Jörlanda.

Meraf Bahta--Linn Nilsson_3743 DSC_0870
SM guld inomhus före träningskompisen Linn 2012         Träningspass i Kenya med coach på cykeln
.

Hennes flykt från Eritrea hade inneburit att hennes föräldrar fängslats, och mamman avled senare i fängelset enligt uppgifter. Om hennes pappa finns ingen mer info än att han fortfarande sitter i fängelse, medan hennes syskon senare lyckades fly till Sudan, där de hoppas på en återförening i Sverige.

Meraf började träna med Hälle IF, men resultaten var långt ifrån de hon presterat tidigare, som juniorstjärna och finalist på JVM. Hela tiden fanns det en oro för att deporteras tillbaka till Spanien och i förlängningen kanske också Eritrea. Som löpare blev Meraf en ”periodare” som i flera veckor kunde träna på riktigt bra för att sedan komma ifrån löpningen nästan helt och hållet. För att bli en bra löpare behövs kontinuitet över tid, så därför gick resultaten upp och ner även om det sakta blev allt bättre.
När hon sedan fick ett permanent uppehållstillstånd 2012 så släpper en del oro och träningen gick allt bättre under våren 2013 och vi fick mer kontinuitet än tidigare. Hon börjar hitta balans i tillvaron, även om tanken på syskonens situation i Khartoum fortfarande tynger en hel del.
Sommaren 2013 blev säsongen då Meraf åter hade kapacitet att springa internationellt. Hon närmade sig allt mer sitt personliga rekord som sattes 6 år tidigare. Den stora fullträffen får hon i belgiska Heusden, där hon vinner 1500m på fantastiska 4.05.11 och slår sig in i världseliten. Både i Heusden och i andra lopp sommaren 2013 slår hon blivande silver medaljören på inomhus-VM 1500m, Embaye. Tyvärr fick hon inte chansen i VM i Moskva, där jag tror hon hade kunnat överraska positivt! Det negativa beskedet att hon inte får starta i VM gör att hon åter tappar sugen och inte riktigt orkar fokusera på träning som man som tränare hade önskat, men som man har lättare att förstå utifrån hennes livssituation.

Höstens träning går riktigt bra och Meraf gör fint ifrån sig på SM i terräng och i ett internationellt terränglopp i Holland. Det finns ett litet hopp om att få springa EM i terräng, men beslutet om svenskt medborgarskap hinner inte komma innan och åter blir det en period av besvikelse och lite träning.

Terräng-SM 2013, Falun Nordenkampen 2014, Finland
Meraf vinner dubbla SM-guld i terräng 2013!                  Landskampsseger inomhus i Tammerfors 2014.

Sedan kommer beskedet om det svenska medborgarskapet dagen innan julafton som radikalt förändrar hennes förutsättningar både som människa och idrottstjej. Äntligen går det att planera för mästerskap, träningsläger och tävlingar utan att behöva ansöka om visum, som hon året innan aldrig fick till Kenya eller kunde vara med på tävlingar som hon fått klartecken till sent och inte hann få visum. Kanske kan hon även prestera på en sådan nivå att sponsorer och SOK kan supporta hennes satsning, nu är det i alla fall upp till henne att bevisa detta och försöka leva den drömmen!

Diamond League 2013, Oslo  iSM 2014, Göteborg
Tuff duell med Embaye som tog silver i inomhus-VM!         Prispallen på inomhus-SM 3000m. Bra nivå!

Utan Familjen Björklund i allmänhet och Ulf Björklunds hjälp i synnerhet hade den här utvecklingen inte varit möjlig. Ett fantastiskt engagemang och uppoffrande där vägen fram tills nu varit allt annat än rak. Otrolig insats i en värld som på senare år blivit allt mer egoistisk. 

Ett spännande år väntar, och där nu Meraf befinner sig på träningsläger i USA. Kanske gör hon någon tävling om allt går bra innan hon kommer hem för att göra en säsong, där målet är att springa EM i Zürich! Tag chansen Meraf! Jag vet vad du kan!!!

Coach Friberg

Äntligen svenskt medborgarskap för Meraf!

Dagen innan julafton fick Meraf Bahta en glädjande besked! Hon hade äntligen blivit svensk medborgare efter 5 år i landet. En lång kamp var över, som varit en resa mellan hopp och förtvivlan vilket även hennes idrottsliga resultat under de här åren varit.

Jag träffade henne första gången i Älvsbyn, dit SVT tog med mig en dag i början av maj 2009. Jag fick träffa en blyg tjej som bara några månader innan varit en eritreansk landslagstjej som tävlade i Spanien med en lovande karriär i sikte, men som bestämde sig för att hoppa av och skapa en ny framtid långt från Eritrea. Hennes löpsteg var vackert och effektivt även om det syntes att hon inte tränat speciellt bra de sista månaderna både p.g.a. snön och det beslut som hon tagit. Ytterligare en dryg månad senare flyttade hon in i familjen Björklunds hus i Vinningstorp, inte långt från Jörlanda.

Hennes flykt från Eritrea hade inneburit att hennes föräldrar fängslats, och mamman avled senare i fängelset enligt uppgifter. Om hennes pappa finns ingen mer info än att han fortfarande sitter i fängelse, medan hennes syskon senare lyckades fly till Sudan, där de hoppas på en återförening i Sverige.

Meraf började träna med Hälle IF, men resultaten var långt ifrån de hon presterat tidigare, som juniorstjärna och finalist på JVM. Hela tiden fanns det en oro för att deporteras tillbaka till Spanien och i förlängningen kanske också Eritrea. Som löpare blev Meraf en ”periodare” som i flera veckor kunde träna på riktigt bra för att sedan komma ifrån löpningen nästan helt och hållet. För att bli en bra löpare behövs kontinuitet över tid, så därför gick resultaten upp och ner även om det sakta blev allt bättre.

När hon sedan fick ett permanent uppehållstillstånd 2012 så släpper en del oro och träningen gick allt bättre under våren 2013 och vi fick mer kontinuitet än tidigare. Hon börjar hitta balans i tillvaron, även om tanken på syskonens situation i Khartoum fortfarande tynger en hel del.

Sommaren 2013 blev säsongen då Meraf åter hade kapacitet att springa internationellt. Hon närmade sig allt mer sitt personliga rekord som sattes 6 år tidigare. Den stora fullträffen får hon i belgiska Heusden, där hon vinner 1500m på fantastiska 4.05.11 och slår sig in i världseliten. Tyvärr fick hon inte chansen i VM i Moskva, där jag tror hon hade kunnat överraska positivt! Det negativa beskedet att hon inte får starta i VM gör att hon åter tappar sugen och inte riktigt orkar fokusera på träning som man som tränare hade önskat, men som man har lättare att förstå utifrån hennes livssituation.

Höstens träning går riktigt bra och Meraf gör fint ifrån sig på SM i terräng och i ett internationellt terränglopp i Holland. Det finns ett litet hopp om att få springa EM i terräng, men beslutet om svenskt medborgarskap hinner inte komma innan och åter blir det en period av besvikelse och lite träning.

Sedan kommer beskedet om det svenska medborgarskapet dagen innan julafton som radikalt förändrar hennes förutsättningar både som människa och idrottstjej. Äntligen går det att planera för mästerskap, träningsläger och tävlingar utan att behöva ansöka om visum, som hon året innan aldrig fick till Kenya eller kunde vara med på tävlingar som hon fått klartecken till sent och inte hann få visum. Kanske kan hon även prestera på en sådan nivå att sponsorer och SOK kan supporta hennes satsning, nu är det i alla fall upp till henne att bevisa detta och försöka leva den drömmen!

Utan Familjen Björklund i allmänhet och Ulf Björklunds hjälp i synnerhet hade den här utvecklingen inte varit möjlig. Ett fantastiskt engagemang och uppoffrande där vägen fram tills nu varit allt annat än rak. Otrolig insats i en värld som på senare år blivit allt mer egoistisk.

Ett spännande år väntar, och där nu Meraf befinner sig på träningsläger i USA. Kanske gör hon någon tävling om allt går bra innan hon kommer hem för att göra en säsong, där målet är att springa EM i Zürich! Tag chansen Meraf! Jag vet vad du kan!!!

Coach Friberg

Linn Nilsson – Late bloomer!

I svensk friidrott har det inte sällan producerats duktiga ungdoms- och juniorstjärnor som tidigt tagit medaljer eller gått till finaler i internationella mästerskap, för att sedan försvinna bort i skador eller nå sina bästa resultat alldeles för tidigt och sedan stagnerat. Mycket beror säkert på att man inte har tålamod att lägga en grund och jobba långsiktigt och kör för tuff kvalitet alldeles för tidigt.

Därför blir man extra glad och imponerad när det kommer fram aktiva som gått den långa vägen och utvecklats över tid och bara blir bättre och bättre ju äldre de blir. Ett lysande exempel är Charlotta Fougberg som mycket väl kan kriga om en plats bland de 8 bästa i ett EM i sommar, om hon bara får vara hel och frisk så borde det svenska rekordet var dödsdömt den här säsongen.

SM 2013, Borås Finalloppet 2013, Skatås Göteorg
Linn svensk mästare på 1500m i en hård duell!      Roligt på träning viktigt! Här Linn tillsammans med Meraf!

På nära håll har jag följt Uddevallatjejen Linn Nilsson sedan hon började springa vid 14 års ålder. Hon hade en bakgrund som simmare, vilket säkert inte varit fel, snarare tvärtom. Hennes första år tränades hon av Christian Persson som byggde grund och lät det ta tid. Hennes facit i SM-sammanhang som ungdom/junior i ganska tunna startfält var ändå relativt blygsamma. Hon tog sin första USM/JSM medalj som 17-åring på 1500m där det blev ett brons på ganska mediokra 4.57.
Efter ett år borta i USA kom hon hem för att studera, men kunde samtidigt satsa en hel del på sin löpning. Utvecklingen fortsatte, sakta men säkert. Hon hade god stimulans på träningarna när Meraf Bahta anslöt sig till träningsgruppen, vilket säkert sporrat lite extra. Vi har även fördel av att ha killar som hjälper dem på träning. Som 22-åring fick hon första gången stiga upp överst på en SM pall när hon vann äldsta juniorklassen på 5000m.

Så här har utvecklingen sett ut i de grenar hon sprungit:

2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013
800m 2.22,04 2.19,25 2.18,32 2.14,86 2.15,68 2.12,41 2.09,57 2.07,55
1500m 4.52,64 4.44,51 4.44,44 4.32,54 4.32,76 4.22,60 4.21,52 4.16,77
3000m 10.56,64 10.31,36 10.21,41 9.59,67 ——– 9.49,76 9.38,04 9.31,47
5000m 17.14,61 16.53,19

Finnkampen 2013, Stockholm iSM 2014, Göteborg
Trippel i finnkampen tillsammans med Abeba och Sofia   SM guld inomhus på 1500m.

Det stora lyftet kom efter flera år av stegrande träning när hon som 23-åring sprang under 4.20 på 1500m och pressade sitt rekord ner till 4.16,77. Dessutom utvecklades hon även snabbhetsmässigt och sprang 800m på 2.07.55. I frånvaro av Aregawi och Meraf tog hon chansen på stora SM i Borås och vann 1500m efter en hundradelsstrid mot Sofia Öberg, och blev därmed Hälles 13:e individuella SM segrare genom tiderna. Det sista lyftet kommer samtidigt som Linn jobbar heltid på Stena Line, vilket är anmärkningsvärt.

Höstens- och vinterns grundträning i ett löpvänligt klimat i Göteborg har gått över förväntan. Redan vid första inomhuspasset i slutet av december indikerade Linns pass på ytterligare nivåhöjning. Redan i första loppet på 1500m springer hon på inomhuspers med 4.18 i Wien och går in som 7:a i Sverige genom tiderna! I den nordiska landskampen tar hon en meriterande 2:a plats i ett taktiklopp där hon ändå sätter personligt rekord på 3000m med 9,26 och slår den finska junior Europamästarinnan Ohna Kettunen på 3000mh från i somras i spurten.

På inomhus-SM bestämmer vi oss för att hon skall försöka dubbla 800m/1500m, vilket är betydligt tuffare än utomhus eftersom finalerna går samma dag, och med 80min mellanrum. 1500m gick först och var viktigast. Det blev ett riktigt luslopp, där alla enkelt hängde med. Sarah Lahti tog sedan kommandot och sprang på riktigt snabbt på slutet. Linn kunde med sista 400m på kring 61,5 vinna SM-guldet, en riktigt vass avslutning som hon inte riktigt haft innan. Hon fick snabbt försöka ställa om för att kunna ge landskampsvinnare Anna Silvander en match på 800m. Anna sprang på ganska snabbt från start, men Linn hängde med och såg ut att springa ganska avslappnat. Hon väntade länge innan hon attackerade, men då gick det snabbt! En klassisk dubbelseger på SM, den enda faktiskt, dessutom med ett personligt inomhusrekord på 800m med 2.07,88 där det såg ut att finnas utrymme för någon sekund eller två till. Otroligt häftigt för en tjej som varit doldis i många år att få kliva fram på det här sättet.

iSM 2014, Göteborg iSM 2014, Göteborg

Anna Silvander drar SM finalen på 800m före Linn           Medaljtrion med Linn som segrare

Inför sommarens tävlingar med EM i Zürich som den självklara höjdpunkten för många svenska friidrottare, så verkar kvalgränsen på 4.12 på 1500m inte helt utom räckhåll för Linn, utan faktiskt möjligt om allt stämmer. Bara det ger en kick i träningen. Det ser också ut att kunna bli en bra konkurrens om platserna i det svenska laget, så det är inte säkert att en tid på 4.11 heller räcker…

Hursomhelst, en fantastisk utveckling hur det än går, och en bra förebild för alla unga svenska tjejer med ambitioner. Utveckling tar tid, ha tålamod och motivation! Då kommer resultaten förr eller senare!