Äntligen svenskt medborgarskap för Meraf!

Dagen innan julafton fick Meraf Bahta en glädjande besked! Hon hade äntligen blivit svensk medborgare efter 5 år i landet. En lång kamp var över, som varit en resa mellan hopp och förtvivlan vilket även hennes idrottsliga resultat under de här åren varit.

Jag träffade henne första gången i Älvsbyn, dit SVT tog med mig en dag i början av maj 2009. Jag fick träffa en blyg tjej som bara några månader innan varit en eritreansk landslagstjej som tävlade i Spanien med en lovande karriär i sikte, men som bestämde sig för att hoppa av och skapa en ny framtid långt från Eritrea. Hennes löpsteg var vackert och effektivt även om det syntes att hon inte tränat speciellt bra de sista månaderna både p.g.a. snön och det beslut som hon tagit. Ytterligare en dryg månad senare flyttade hon in i familjen Björklunds hus i Vinningstorp, inte långt från Jörlanda.

Hennes flykt från Eritrea hade inneburit att hennes föräldrar fängslats, och mamman avled senare i fängelset enligt uppgifter. Om hennes pappa finns ingen mer info än att han fortfarande sitter i fängelse, medan hennes syskon senare lyckades fly till Sudan, där de hoppas på en återförening i Sverige.

Meraf började träna med Hälle IF, men resultaten var långt ifrån de hon presterat tidigare, som juniorstjärna och finalist på JVM. Hela tiden fanns det en oro för att deporteras tillbaka till Spanien och i förlängningen kanske också Eritrea. Som löpare blev Meraf en ”periodare” som i flera veckor kunde träna på riktigt bra för att sedan komma ifrån löpningen nästan helt och hållet. För att bli en bra löpare behövs kontinuitet över tid, så därför gick resultaten upp och ner även om det sakta blev allt bättre.

När hon sedan fick ett permanent uppehållstillstånd 2012 så släpper en del oro och träningen gick allt bättre under våren 2013 och vi fick mer kontinuitet än tidigare. Hon börjar hitta balans i tillvaron, även om tanken på syskonens situation i Khartoum fortfarande tynger en hel del.

Sommaren 2013 blev säsongen då Meraf åter hade kapacitet att springa internationellt. Hon närmade sig allt mer sitt personliga rekord som sattes 6 år tidigare. Den stora fullträffen får hon i belgiska Heusden, där hon vinner 1500m på fantastiska 4.05.11 och slår sig in i världseliten. Tyvärr fick hon inte chansen i VM i Moskva, där jag tror hon hade kunnat överraska positivt! Det negativa beskedet att hon inte får starta i VM gör att hon åter tappar sugen och inte riktigt orkar fokusera på träning som man som tränare hade önskat, men som man har lättare att förstå utifrån hennes livssituation.

Höstens träning går riktigt bra och Meraf gör fint ifrån sig på SM i terräng och i ett internationellt terränglopp i Holland. Det finns ett litet hopp om att få springa EM i terräng, men beslutet om svenskt medborgarskap hinner inte komma innan och åter blir det en period av besvikelse och lite träning.

Sedan kommer beskedet om det svenska medborgarskapet dagen innan julafton som radikalt förändrar hennes förutsättningar både som människa och idrottstjej. Äntligen går det att planera för mästerskap, träningsläger och tävlingar utan att behöva ansöka om visum, som hon året innan aldrig fick till Kenya eller kunde vara med på tävlingar som hon fått klartecken till sent och inte hann få visum. Kanske kan hon även prestera på en sådan nivå att sponsorer och SOK kan supporta hennes satsning, nu är det i alla fall upp till henne att bevisa detta och försöka leva den drömmen!

Utan Familjen Björklund i allmänhet och Ulf Björklunds hjälp i synnerhet hade den här utvecklingen inte varit möjlig. Ett fantastiskt engagemang och uppoffrande där vägen fram tills nu varit allt annat än rak. Otrolig insats i en värld som på senare år blivit allt mer egoistisk.

Ett spännande år väntar, och där nu Meraf befinner sig på träningsläger i USA. Kanske gör hon någon tävling om allt går bra innan hon kommer hem för att göra en säsong, där målet är att springa EM i Zürich! Tag chansen Meraf! Jag vet vad du kan!!!

Coach Friberg